Audi Coupé GT


Inledning, varför jag ger mig på detta projekt

 

Det är den 15 februari 2005 och jag har haft mitt körkort i 3 månader, två samtal och två resor till Simrishamn i Skåne har lett mig hit. I snöstormen någonstans på den skånska landsbygden sitter jag i en audi a6 2,0 avant 1995 års modell, men det är vad som står på biltrailern bakom som räknas. En nyligen införskaffad Audi Coupé GT 2,2 l av 1987 års modell, alltså ett år yngre en mig. För mig började det som för så många andra, en ur-quattro. Efter att ha sett ur-quattron var jag fast, en sådan skulle jag ha. När det började närma sig att faktiskt köpa sin första bil och inte bara bläddra på blocket för att drömma konstaterade jag att en ur-quattro var för dyr för mig. Istället riktade jag in mig på Audi Coupé GT, och jag lärde mig att söka på alla felstavningar och kombinationer för att hitta mitt exemplar. Och nu står hon där på släp i blåsten och snöslasket.

På väg hem i ett snöigt Skåne 2005

På väg hem i ett snöigt Skåne 2005

Väl hemma i garaget påbörjas arbetet med att göra henne klar inför besiktning. Trösklarna svettsas och baklamporna lagas. Efter några dagar i garaget rullar hon genom besiktningen utan anmärkningar och det blir tid för finåka och transport till både skola och jobb. Det finns flera tillfällen då historien hade kunnat ta sluta, ett av dessa var redan 2006, då hade jag sparat ihop pengar genom att arbeta och GT’n kunde säljas och en quattro köpas. Men jag började studera och några quttropengar fanns således inte. Så GT fick vara kvar i min ägo. Nu gick den även som banracingbil trotts att den lutade i stil med regalskeppet Wasa med sina orginalfjädrar från -87.

Under åren fixades flera småfel i en ständig rullande renovering. Den för Audi Coupe så typiska rosten runt framrutan lagades mindre passande en regnig sommar. Rutan sparkades helt sonika ur och rosten lagades, sedan skulle bilen in till glasmästaren också. Som jag sa så var det en rullande renovering så Gt’n kördes helt enkelt in till glasmästaren utan framruta. Och då bestämde sig dessutom regnet för att slå till, inte ett litet strilande regn heller utan ett riktigt ösregn. I enlighet med Murphys lag så kom det värsta regnet när jag kört hemifrån och i samma stund som bilen kom under tak hos glasmästaren blev det uppehåll igen.

I sina glansdagar bilden är tagen förra gången jag ägde henne 2005

I sina glansdagar, bilden är tagen förra gången jag ägde henne 2005

2008 trodde jag att min tid med GT’n faktiskt var över. När jag skulle hämta upp nya framdäck tvärdog den och vägrade starta igen. Flera försök gjordes att försöka hitta felet, men förutsättningarna var definitivt inte de bästa. Jag studerade och bilen stod på gatan utanför min lägenhet, långt från garage och vettiga verktyg. Till sist flyttades bilen till garaget, men verken tid eller ork fanns kvar att försöka få igång den. En ny bil inhandlades och GT’n såldes till en likasinnad Audi tok. Därmed var hon ute ur mitt liv, för gott…

Men det gick inte att släppa riktigt, vad var det för fel? Varför gick hon inte att få igång? Skulle man kanske köpa tillbaka henne. Tiden gick och frågorna gick runt i huvudet, nej GT’n var ett avslutat kapittel, vill jag ha en sådan igen köper jag en som är i riktigt gott skick kanske från Tyskland. En S4 inhandlades och jag konstaterade att bilar ska vara lätta, så S4 såldes. Barn kom in i bilden och vettiga bilar (läs ”bilar som alltid startar och går billigt”) köptes (en Clio 1,2l och en Subaru legacy 2.0l). Nu stod jag utan någon rolig bil, men med ett eget 2bils garage. Jag började kolla runt på gamla bilar, bubbla, amazon… Bilar som inte kostar mycket att köpa eller äga. Kanske skulle jag endå höra av mig till ägaren av min gamla GT, man kan ju alltid fråga, eller i alla fall se till att den inte säljs vidare utan att jag fått lägga ett bud.

Kontakt togs och så senhöst 2015 så var det dags igen, biltrailer kopplades på Subarun och GT’n skulle hem. 7års stillasittande hade satt sina tydliga spår, det som var begynnande rost när jag sist såg henne var nu stora hål. Under ett lager av smuts stod hon på trötta hjul och med låsta bromsar. Kanske jag tog mig vatten över huvudet nu… Till slut stod hon endå återigen på biltrailer efter mig på väg hem.

GT på släp

Efter flera år av stillastående så hade hon fastnat rejält, men till sist stod hon på släpet.

 

efter tvätt

Innan det blev garaget tvättades den värsta smutsen och algerna bort, genast ser hon piggare ut.

 

Väl hemma och med GT’n så gott som på platts i garaget möter jag min fru som även hon har kära minnen från GT’n. Hon ser min entusiasm och konstaterar att det fortfarande luktar lite som hon mins det i coupén.

Så fortsätter historien med att försöka att lösa det problemet som hindrade mig från att byta däck den där ödesdigra dagen för 7 år sedan. Men först blir det renovering, kanske ett takbyte och lackering. Det kommer att ta tid men målbilden är en semester i GT’n med hela familjen.

 

Rivning och problemformulering

Genast började jag med arbetet att se hur illa ställt det var med GT’n. Delar skruvas av och otäcka fynd görs men även en hel del possessivt. Dörrarna är slut, taket runt takluckan troligtvis utom räddning även det, trösklarna är slut och ett hål i passagerargolvet tillhör bottennappen. Men det är ändå nått med helheten, hon är inte nergången totalt än, det ska gå att rädda denna skapelse. Dörrarna är ju bara att byta, trösklarna borde finnas som ekonomiplåt, eller så svetsar jag upp dem igen, golvet går att laga. Men detta med takluckan…

taklucka

Så här dåligt kan det bli.

 

Jag inser att det kommer att krävas en donatorbil, och en sådan snubblar min gode far över när han är ute och går. 2st GT’s står på en uppfart och efter att ha pratat med ägaren så visar det sig att en ska bort. Efter att han har tagit de delar han behöver för att få bra rull på sin ena GT så kommer jag och hämtar den andra. Det här med att köra GT på släp börjar nästan kännas som en rutin. Nu har jag taket löst (nåja det ska ju bytas också…) och det känns som om mitt projekt kan få en bra start.

Donatorbil

88:an köptes utan hjul, så jag fick rota fram vad jag hade, det blev 4 olika…

Planen är alltså att slakta donatorbilen (kallad 88:an Natalie), de delar jag inte behöver sparas och säljs till andra behövande. Jag kan inte riktigt ha 2 icke rullande bilar i mitt garage så detta behöver gå hyfsat snabbt så jag får tillbaka den platsen. Därefter kan jag på allvar börja skruva ner min bil (kallad 87:an). Jag tänker att jag börjar underifrån med rostlagning och renovering av hjulupphängning. När det passar tar jag och klipper taket och byter detta, om jag gör det själv eller lejer bort det är oklart än så länge, hade varit skönt att låta någon annan göra det men det är så klart en kostnadsfråga också.

GT garage

Som ett dubbelgarage ska vara, fast de kunde varit i bättre skick båda två.